Tulpanpojken

Christina Wahldén, 2017

Den 18 oktober 1945 anländer Wim till Nyköpings station. Han är elva år och kommer från Tiel i Holland. Han har skickats till Sverige för att det inte längre finns någon mat i hans hemland. Hungervintern, den sista krigsvintern, var fruktansvärd i Holland, till slut var sockerbetor det enda som fanns att äta. Det fanns ingen värme och ingen mat, städer brann, folket hade det oerhört svårt och många dog. Hos familjen utanför Nyköping får Wim det bra, men allting är så annorlunda. Det finns mat, och värme, och ingen har varit med om kriget.

En bok om vår, och Europas historia. Förlagd till mitten av 1940-talet, men skrämmande aktuell i dag.
Mellan 1945 och 1946 kom det drygt tiotusen utländska barn, mellan åtta och tolv år, till Sverige genom Rädda barnen. Över tvåtusen barn kom från Holland. Wim var ett av dem.

En sann berättelse. Wim kom till Christina Wahldéns morföräldrar i Tystberga och stannade i nio månader. Hennes mamma var 13 år och Wim 11 år. De blev vänner för livet. Wim talar fortfarande svenska.

Boken nominerades 2018 till Nils Holgersson-plaketten för föregående års bästa barn- eller ungdomsbok. Samma år tilldelades den Barnens Romanpris i Karlstad.

Tulpanpojken på holländska
Sedan början på mars 2022 finns Tulpanpojken nu utgiven i Holland. Där heter boken De tulpenjongen. Det holländska förlaget Kluitman ger ut den. Glädjande nog skrev Hollands största dagstidning De Telegraaf en stor artikel i sin kulturdel om boken, som på många sätt fått ny aktualitet med anledning av kriget i Ukraina. Rubriken lyder Kan du ha mer än ett hem?

Boken, som kom ut i Sverige 2017, handlar om den holländske pojken Wim som kommer till Sverige efter kriget för att få möjlighet att äta bra mat, då det rådde svält den sista krigsvintern i Holland och på många andra ställen. Det hela bygger på en sann berättelse om då elvaårige Willem de Jong som kom till min mammas familj i Tystberga i Sörmland. Hon var 13 år och hade fyra yngre syskon, men Willem blev som en bror för dem.

Han stannade nio månader i Sverige. Idag är han 87 år och vi har haft ganska tät kontakt både på mejl och telefon sedan boken kom ut. Han talar fantastiskt nog fortfarande svenska. Min mamma dog 2016, men hon hade sett bokens omslag och visste att den skulle komma ut.

För mig är det alldeles extra roligt att Tulpanpojken nu finns på holländska. Det är en berättelse som länkar samman Sverige och Holland. Sverige var i mycket förskonat under andra världskriget medan Holland led svårt under den tyska ockupationen. Reportern som skrev artikeln frågade mig under intervjun om det verkligen kunde ha varit så idylliskt i Sverige och i min mammas familj som jag skildrar det. Jag svarade att den bilden gav både min mamma och Willem när jag intervjuade dem. Alla barn som kom till Sverige efter kriget på grund av svält via Rädda barnen fick det inte så lätt, men Willem blev verkligen som ett syskon i familjen.